Sida 93
Transkription
||
September 1919
Den 17 sept. Jag sitter o. ser ut
genom mitt fönster här på Skogbacken.
Det är mulet i dag o. alld. tyst. Å,
denna tystnad i skogen – också när det
blåser – – – – – – –
Hur har den icke varit mig en
befrielses tid,svårtytt dessa månader. En mjuk
o. lindrande o. oändligen välgörande
skänk, en sådan som jag icke fått
på många, många år. Icke vila,
o. dock den ljuvligaste vila, ferier
från de flesta av de små avgrunds-
andarna, det ständiga sticket, greppet
kring strupen som man vrider sig
under, i trängseln bland andra
(trots all deras – om än avlägsna – vänlighet).
Ångesten att hålla ut under andras
blickar, när allt sviker undan en