Sida 117

||

lighet, där allt har liv, den minsta
tingest, likaväl som den sinnrikaste
levande organism, att förstå dess o.
uppfatta dess yttringar, för mänskoöron
ohörbara – men kanske icke för sin-
nen ännu knappast kända. – Jag
har fordrat att få nå till till en
helhet o. förklaring av de motsägelser
som för mig engång måste ha en
lösning, o. vars lösning jag redan
sett sväva framför mig utan att
kunna gripa den.* – Vad jag ford-
rat är så långt, långt större, o.
av så ändligt olikamer skiftande innebörd, än att
det här kunde uppräknas el. någon-
sin återgivas. Just därför, att det
är utan gräns o. mått o. ingenstä-
des slutar, utan direkt går över
i det obekanta – i annat o. större
varande, just därför möter det aldrig
* Och sist har jag kanske krävt den lugna o. vida o. tålmo-
diga blick, som ändå slutligen är hemligheten med allting, men
som a\e/ndast långa genomlevda år kunna skänka.