Sida 109

||

got i släktskap med musiken, den
musik jag kan uppfatta.

Det lyfter sig med ens något från
den verklighet, som omger en, o. det
lyfter en själv med. Det bär en bort
till en värld som är en annan, där
ingenting är som här – en värld
som finns o. icke finns, ett ljust
o. högt o. eterklart o. obeskrivligt
– – – – – – –

Med ens är allting frigjort från
sitt förra – ingenting binder längre.
Jag vet icke mer, att jag är sjuk
o. kraftlös – jag är inte längre
mitt jag. Jag går bara upp i
en enda förnimmelse, en ton,
som genomtränger mig i min
innersta grund – – – –

Det är inte det kärleksförhål-
lande Hemmer återger, som gripit