Sida 13

||

samma behov o. samma önskningar?
Och dock, det skall helt visst gå så –
ty sådan är ju mänskan (: ändamå-
let(!) med hennes existens – släktets fort-
levande till varje pris, o. därför är hon
själv så inrättat, att intet i för hög
grad skall få beröra henne, på det
att hon inte därav skall helt nedtyngas
o. försvagas innan släktets livskraft
är uttömd). För mig skall det kanske
gå ännu lättare – hur ofta, hur
obarmhärtigt såret än skall rivas
upp ånyo för någon tid – fången
i min jag-värld som jag är.

Men vad som är visst, det
är att aldrig, aldrig skall jag kun-
na hälsa segern – när den engång
blir verklighet – med jubel, detta icke
blott för offrens skull som den kostat
utan också förav andra skäl, som