Sida 73

||

Jag annoterar detta med ett egen-
domligt lugn – det har liksom ännu
något overkligt o. fjärmt över sig.

Den 30 april. Har det kanske
förr än jag anat framträtt en motver-
kande kraft inom mig själv gentemot
det onda jag nyss nämnde? Ja, kan-
ske det, o. i varje fall något, som är
ännu mycket mer än så!

Har jag äntligen, äntligen kunnat
skymta – fast på långt avstånd – just
det som är själva lösenordet, det som
jag ytterst behövt o. dessa tröstlösa år i
allt bittrare nöd sökt kämpa mig till.
Det som står kvar när allt annat sviker,
den hållpunkt inom mig själv jag har
att gripa tag i när allt annat är för-
spillt!