Sida 124

||

ningen kan aldrig bli för gammal
för mig.) Jag kan känna mig
som en korspunkt, där allt som
rör sig i det kända o. okända stö-
ter ihop. – Jag är mer än en
magnetnål, en mimosa – – – –
– – – –

Jag har slagits ner som av
vindar o. hagelskurar – jag har pres-
sats ihop av den vildaste ångest.
Jag har följt flykten upp mot etern,
tills intet mer kunnat urskiljas.
Och i allt har jag känt den obegrip-
liga befrielsen i att bara gå upp
i något annat – som suger hela
ens kraft, smular ens mänskovarel-
se i sitt grepp – – – –

– Jag har känt den yttersta upp-
lösningens process, liksom livskraftens
yngsta o. rikaste blomning; jag har