Sida 79

||

gången har en vinter lämnat de mest
outplånliga spår efter sig. Den gångna
vintern, vars synliga resultat mer än
lätt kunna sammanräknas, men vars
osynliga sträcka sina rötter måhända
ännu längre än jag nu anar! – Den
bildar liksom ett en bakgrund, hos
vilken jag alltid skall kunna finna
ett fast stöd, hur förtvivlat det för-
handenvarande läget än skall komma
att te sig ofta nog.

Jag blir nästan vild o. galen
när jag tänker på mången den mins-
ta småsak, som jag nu skall möta
ute i naturen! Varje ny blomma,
som spirar upp, är ju en kär kamrat
som vaknar till liv. – Jag har
väntat o. väntat, att ånyo kunna
helt öppna mig esvårtyttmot naturen. Jag