Sida 56

||

varit så gränslöst starkt som nu;
det är det som bär mig o. ger mig
vingar! – Är det något som jag kan
mista? Det frågar jag mig ofta.
Möjligt nog med mitt vanliga miss-
troende till mig själv, vilket jumed annan penna: blyerts eller anilinpenna isynner-
het framträdde då jag var yngre.
Och dock, vad jag nu bär inom
mig som gudars skänk, är det
något, som skall kunna mistas,
det som sträcker utmed annan penna: blyerts eller anilinpenna sina armar för
att famna allt vad vadKSd2021: vad mänsklig
ande i skapandets benådade stunder
frambragt – o. så den egna andens
krafter som växa o. ta gestalt?
Men just därför att jag känner det
blott som gudars skänk, som så
utan helt utan min förskyllan reg-
nat över mig, just därför är jag
ibland nästan vidskepligt rädd