Sida 113

||

tid jag har kvar. Det skulle för mig
betyda den yttersta koncentration.

En natt för en tid sedan slog det
mig merklarare än förut, hur oförenliga de
båda strävandena äro, som behärskat
mig först åren efter skolavslutningen
o. sedan (det andra) under de två (el. 1½)
sistförflutna. Jag tillhör dem båda,
men kan aldrig samtidigt omfatta
dem. De äro till sin upprinnelse o.
o.KSd2021: o. riktning absolut motsatta.

SträvandetLängtan till förintelse – d. ä om-
vandling – o. strävandet mot liv. Och
dock stå även de varandra nära. Utan
förintelse – död – kan intet nytt liv
uppspira. I den stora förvandlingens
ögonblick mötas båda. – Och likväl
strävar varje liv att fortsättas i sin
form, att bygga vidare o. vidare o.
växa ut ända mot det oändliga. Det