Sida 120

||

o. mig. – Egendomligt att jag inte
skönjt det förut på detta sätt – att
jag verkligen var annorstädes.

Jag vill följa i huvudsak tanken i vad jag
då skrevkastade ned under mellanakten:

Nu växer mitt liv utöver nya –
utöver det jordbestämdas gränser. Det
öppnar sig något med möjligheter
som inte kunna överblickas, så snart
jag fått visshet om att detta finns.
På verklighetens plan skall aldrig
mer finnas det som jag ytterst
åtrår, på verklighetens plan skall
jag aldrig mer kunna mättas!
Hur har jag inte förstått det förut,
att det som var min yttersta längtan
gått till inte kan finnas här förut,
att det måste bli till inom mig,
i luften, i rymden, i det obeskriv-
liga. Liksom detta självt inte kan