Sida 51

||

över. – Å, denna oändliga stegring du hjälpt
mig till!

—  —  —  —  —  —  —  —  —  —

Den 14 nov. – – – Han skänker kraft,
klarhet, rening – – – – – – – –

—  —  —  —  —  —  —  —  —  —

Sådan jag ser honom från sidan be-
lyst av den första frostklara vinterdagens sol,
får det vinterklara i hans eget väsen sitt
fulla uttryck. – – – – – –

—  —  —  —  —  —  —  —  —  —

Den 17 nov. – – – – Den ande som
kommit mig så nära finns icke längre
utom mig. Den fyller mig själv till bräd-
den. – – – Just då är jag lika stark som
han – o. kanske starkare – fast det nog eljes
varit jag som fått hämta styrka hos honom.
Och jag har tänkt – så klart o. genomskinligt
enkelt hans väsen då står öppet för mig:
”om du nu visste om digmed annan penna: blyerts eller anilinpennamed annan penna: blyerts eller anilinpenna själv allt vad jag
nu vet om dig„! – – – – Och medvetandet
hos mig själv i det ögonblicket är något
som övergår allt vad fantasin tidigare kun-
nat uppdikta – – – – Och det är intet ru-
sande häri, intet som berör sinnena, utan bara
den renaste lycka, den vattenklaraste förnimmelse,
något som endast liksom lyfter mig upp i
ännu tunnare, genomskinligare rymder. – –
– – – –