Sida 129

||

den skall räcka ännu vecka efter
vecka, som det tyckes oändligt –
det djupnar något i perspektivet som
inte kan uttryckas – – – – –

Jag längtar efter blommor o.
växtriken, där allt är stillnat –
ändamålsfyllt i sin utveckling. Där
man bara känner det stora, som
sker – intet lever mot sin inre
lag. Det stora behöver jag fram-
för allting annat. Jag måste
känna detta något, som sker utom
mig o. som är obetingat. Jag mås-
te känna, att jag själv är blott
en liten länk i detta som sker.
Det är en lättnad att fåJag vill ge sig
hän under det.

Ängen, skogen, havet, luften,
allt ger mig densamma ron –
bara genom att förnimmas. Ald-