Sida 101

||

för en liten tid. Och jag vet också
att det var en del av mitt jag, jag läm-
nade kvar där, en del som jag ald-
rig kan fått rätt på förränannorstädes än på lan-
det igen. Det är inte så lätt att
reda sig utan en del av sin varelse.
Det blir entt tomt hål, som
alltid gapar, men det får ju gå det
också. Det är något på landet
som jag strax flyter samman med,
det blir ett levande flöde som är
avskuret så länge jag är skild där-med annan penna: blyerts eller anilinpennamed annan penna: blyerts eller anilinpenna
imed annan penna: blyerts eller anilinpennamed annan penna: blyerts eller anilinpennafrån naturen.)

Kylan har känts skarpare
omkring mig än vanligt. Varför?
Ja, det kan man fråga. – Ju
vissare jag kännert främlingsskapet
ta (med annan penna: blyerts eller anilinpennafastare)med annan penna: blyerts eller anilinpenna gestalt, desto häftigare
har allt trängts ihop till ett en-
da rop: ”en själ, en männi-