Sida 32

||

så efter vad man nu kan döma mycket
litet sannolikt. Jag tänker därpå nu
blott som på en möjlighet, som genom
någon alld. särskild ödesskickelse kunde
inträffa., o. vill därvid påpeka att icke heller detta alldeles saknar sin lockelse.

Ty man har ju lärt sig se isynnerhet i dessa
tider, hur litet man kan förutsäga o.
planera något. Det behövs blott ett litet
ingrepp från något håll man minst
väntat, för att allt skall ramla o. vända
sig fullständigt. – Och sedan, hur många
mänskor ha faktiskt ute i livet fått göra
bruk av sina störstabetydelsefullaste anlag? (Detta för-
hållande har också sin betydelse, när det
gäller att fastställa faktum: ”hur det van-
ligen går„!) De allra mesta möjlig-
heter som nedlagts hos mänskor gå
förlorade för världen, o. kanhända just
de som den hade haft mest behov av!

Något som just nu också gör det kanske