Sida 125

||

berörts av vart fallande blad, vart
oanat leende, genomträngts av den
knappt förnimbara skiftningen i en
röst, en mänskas hemligaste o.
fördoldaste rörelse. – Det är ett öde –
öde att vara sådan – o. dock en
utmärkelse.
– – – – – – –

Jag har suttit på teatern, på
en recitation (el. legat hemma med
en bok) o. med ens har jag varit
alld. ensam, ty ingen annan har
varit med om något sådant – sett
det jag sett, kunnat det jag kun-
nat. Det har öppnat sig djup,
som ingen annan blickat in i,
det brusar av fester, som ingen
annan hör spelet ifrån – – – – .
Skådespelarn – uttolkarn vet icke själv