Sida 69

||

kretsgång, ett visst återkommande att iakt-
ta härvidlag. (Detta är beroende av de
grundlinjer på bottnen av vårt jag, som
icke förändras, men som i en del fall stå
utom räckvidden för vår iakttagelse).

Det finns intet inom mig, som jag
icke just nu skulle ha förintat – på det
omsorgsfullaste. sätt Var sak har jag tagit
i min hand, synat vänt den o. kramat den, tills
den varit smulad. Det finns ju ingen mer
fruktansvärt säker metod att fullfölja ett
uppsåt i den vägen.

Vad har då åstadkommit förvandlingen?
En vecka på Strömma i den angenämaste
samvaro! Ja, just detta sistnämnda.

Jag vill gripa tag i rikedomen om-
kring mig: varje glimt i ett öga, som jag
kan fångar, varje tanke som vidgar min krets
– allt, allt som finns till för mig att sam-
la upp – o. i samma ögonblick jag ville