Sida 43

||

inom mänskan själv. Och det
religiösa livet är ock helt indivi-
duellt, icke tillgängligt för alla.)

—  —  —  —  —  —  —  —  —  —

Alltså äro de helheter, som un-
der evighetens lopp utvecklas o.
fullkomnas, icke släkten, icke arter
icke en himlakropps bebyggare, utan
enheter i översvinnelig betydelse. Och
att vid dessas fullkomning tänka sig
ett ändamålsenligt förlopp ur mänsklig
synpunkt är väl mer än något få-
vitskt. Den ändamålsenligheten har
intet med vår föreställning av begreppet
att skaffa.

Men att därför ur en anad högre
enhet o. s.k. ändamålsenlighet i stort
sluta sig till en för oss fattbar
sådan i det lilla, har intet skäl
för sig. Vi äro så ytterligt små, att
huru o. när vi tjäna den högre en-
hetens syften, alltid skall bli oss
förborgat.