Sida 70

||

taga min makt i bruk, då ville jag skrika
till, ty i detsamma känner jag att jag
synar den utifrån – just denna min makt –
mäter den o. betraktar den med andras
ögon! Och i detsamma är den förintad.
Å olycksaliga självspegling – självspegling
med en god portion egenkärlek som bot-
tensats!

Först nästa stund av omedveten-
het återger mig förmågan att mottaga,
först då jag känner att jag ånyo blott föres
längre o. längre framåt. är den vaken.
Rörelsen själv är för mig oeftergivlig för att
det inte skall bli en stagnation.

Jag har trevligt här trots allt –
min grundstämning är – helt säkert mer
än eljes – vad man kallar behaglig. Men
stundtals får naturligtvis bedrövelsen över-
hand o. jag känner det omåttligaste äckel.