Sida 14

||

mystiskt, ännu fullkomligt oförklarat
exsisterar, men det är icke nog för
mig att därvid förlita mig på blotta
gissningar, sådana som t. ex. alla de
hypoteser om livet efter detta äro, som avgi-
vits, hypoteser om sakerting, som för vår
tanke en gång för alla äro ofattbara.
Men förkastande dem (hypoteserna) är jag naturligt-
vis utan grund el. stödjepunkter, såsom
nu.

Men en kraft finnes dock, som
jag även i alltförnekandets mörkaste
ögonblick tror på, hur oförklarlig den
än är. Det är den besinningslösa,
bedövande kärleken. Två gånger i
mitt liv har jag känt den så starkt,
att den icke kunnat vara starkare,
jag hade då gått under. Jag vet att
endast ytterst få känna så starkt som
jag, därför kunna ock endast ytterst
få förstå mig; bland de mänskor jag
känner är det åtminstone ingen, som