Sida 124

||

de sorgsenheten inom mig är
alltid konstant, om den än
gör sig märkbar mer eller mind-
re, men t. o. m. under denna
vinter har det ofta gått hela
dagar utan verkliga svårmods-
utbrott, och även svårmodet
är i regeln mera av tärande,
sakta sönderslitande art än
av våldsam.

I timtal kan jag ligga
och tänka på de mest lik-
giltiga, obetydliga saker, så kan
bitterheten komma över mig på
en gång, men ibland redan om ett ögon-
blick åter lämna mig. Det
är som glede jag omedvetet
över det svåraste och kände
endast tomhet, liknöjdhet – – –
– – – –

På samma sätt kan det
förklaras, att jag är i stånd