Sida 135

||

bart för mig att veta att jag be-
tyder något för andra, att känna
hjärtlighet strömma emot mig. Visser-
ligen har icke detta kommit över
mig alldeles plötsligt. Jag erfor det
redan något litet sista våras, och
genom min vidsträckta brevväxling
hela detta år – den brevväxlingen
som egentligen varit den enda
bestående ljuspunkterna i min till-
varo under den gångna vintern –
hade det ju redan blivit mig allde-
les klart att jag ej var fullkomligt likgiltig för \alla/ andra än mina föräldrar, men genom resan
vann jag s. a. s. ännu mer
påtaglig bekräftelse därpå.

Till alla dessa: Synnöve,
Daggie, Ester, Rakel, Eva Wasa-
stjerna, Mecka, Gunnel, Mana,
Majlen och – Eva Törnwall är
mitt förhållande olika och jag
skall måhända ingå närmare där-
på en annan gång. Ingen av