Sida 147

||

borta från skolan och stanna på Gran-
kulla hade inte varit den ringaste nyt-
ta med. Kamraterna skulle ha besökt
mig, så något lugn hade det inte va-
rit, det som ändå var första villkoret
för vila med den nervösa oro, som all-
tid behärskat mig, och som vid minsta yttre
anledning kunde bleivit mig övermäktig.
I följd härav hade jag ej heller gett mig
ro till vare sig att ligga eller vara syss-
lolös, det som varit andra villkoret
för att jag hade återhämtat mig. Att
gå ut att promenera fastän jag var
borta från skolan hade dessutom varit
mig en olidlig pina. Nej, att resa
bort till ett vilohem skulle varit det
enda jag bort göra, men något så-
dant ville Mamma ej ens höra ta-
las om.*med annan penna: blått bläck Läkarn den enda auktori-
teten härvidlag för henne ägde inte
– förklarligt nog – inte någon grad-
mätare för min svaghet och yrkade
* Hon kunde ju inte, vare sig då el. senare, veta hur det \riktigt/ stod till
med mig – det kunde ingen annan än jag själv bedöma – men jagmed annan penna: blått bläck hade ej heller tillräcklig styrka att trots allt yrka därpå – då\då/med annan penna: svart bläck detta \ju /även var en
ekonomisk fråga och den stora förlusten just varit –. Hade jag kunnat förutse vad som
sedan skulle komma, hade jag dock naturl. gjort det.med annan penna: blått bläck