Sida 160

||

Mycket har jag tänkt över vilka slag av egen-
skaper hos mänskorna vore att anse som för
de sublimaste, vilka som mest el. allena kunde föra
dem framåt, men till något resultat har
jag ej kommit. Till den senaste tiden har
det synts mig att sanningssökandet, vetan-
det den rent andliga utvecklingen i högsta
möjliga mån varit det enda, ty med ve-
tandet följer vidgad synkrets, större förstå-
else, förmåga att skilja med väsentligt och
oväsentligt.

Efter den sista moraliskhetsperioden har
jag varit böjd för att lägga huvudvikten på
det rent sedligas livets område, vars höjan-
de genom oavlåtlig kamp innebär större renhet i känslor och behov,
klargörandet av det väsentligas o. oväs. inbör-
des förhållande o. värde inom det egna jaget
– här berör det etiska området det förutnämn-
da – samt så vitt möjligt det egoistiskas
undantillbakaträngande.

Men bägge dessa slutsatser lämna
mig dock i grunden otillfredsställd, utan att