Sida 11

||

det föreföll mig som ren idiotism. Men
jag talade så engång med Pappa, och
han sade mig, (i motsats till vad han
förut alltid sagt), att jag nog skulle få
sluta kokandet om jag ville och börja
läsa privat. Men det skulle ske blott
på det villkor, att jag bestämde mig
för att bli lärarinna. Tja, när sa-
kerna stodo så, beslöt jag mig för att
ändå fortsätta med detta, fast det synes
mig fullkomligt meningslöst.

Men jag finner mig dock en smu-
la bättre i ”klostret„ än i samskolan.
När jag nu av en el. annan anled-
ning är tvungen att gå dit (näml. t. samskolan), känner
jag genast, hur där slår emot mig
något av det, som under de senaste
åren gjort min skolgång fullt odräglig.
Det saknas dock icke heller i ”klostret„
stunder, då jag liksom ser avgrunder
öppna sig mellan mig och kamrater-
na, stunder som frammana allt det,