Sida 5

||

Juli 1913.

Redan sedan mer än ett år till-
baka har jag varit på alldeles galen väg,
ja, djupt sjunken. Ständigt har jag
varit tråkig och fordrande mot andra,
och inga förebråelser ha träffat mig.
Jag brydde mig rakt ej om någonting
och ställde det till slut riktigt otrevligt
mellan Pappa och mig. Jag förstod
att det var galet, men hade inte
kraft nog att resa mig; jag kunde
det helt enkelt inte. Jag var så un-
derligt slö och likgiltig – och sannerli-
gen är detta det värsta som finns.
Riktigt nog har Goethe framställt
Mefistofeles som den alltförnekande,
oberörda.

Jag kunde alls icke känna
något, inte glädje el. sorg, inte
medlidande el. ånger, ingenting
mer – utom kärlek (förälskelse) nå-