Sida 122

||

tämligen slattrig och uppsluppen
och försökerskojar bort det mesta som
sägs. (Det är nog för mig en
icke alldeles värdelös gåva detta
att kunna se ironiskt på saker
och ting och sålunda, isynnerhet
i andras sällskap glida över
mycket av det som är allra
svårast genom att dra fram
det löjliga däri och slå bort
det hela med skratt.) Utan
tvivel måste jag förefalla andra
mänskor vad man kallar glad!!
Jag gör inga ansträngningar
för att synas sådan; det går
alldeles omedvetet. Delvis beror
väl detta på en naturlig reak-
tion – om också denna är
ytterligt ytlig – för ensamhetens
täta stunder av svårmod, delvis
kanske på att det är mig så
utomordentligt pinsamt att visa mitt