Sida 138

||

tid något därav sammanfaller med
dens behov och läggning jag för tillfället
resonnerar med. Dock måste jag göra
mig den rättvisan att jag nog oftast,
och isynnerhet vad åsikter, som ej beröra
känslolivet (om nu dessa fullständigt
kunna avskiljas) beträffar, bryter mig
rätt skarpt mot de andra. Men i alla
fall känner jag det som jag vore sam-
mansatt av en sådan mängd olika
individer, ja som det rent av funnes hos mig en liten bit av
var och en av de andra att jag nästan har svårt att
urskilja ett eget jag. Hur skall det nu
gå i längden? Skall jag helt och hållet
splittras bort? Dock är det i grunden
ej detta att jag mottar intryck av så
många olika mänskor som är faran,
ty detta skulle egentligen blott göra
mitt eget jag rikare och starkare genom
att det tvingas att framträda och reagera
mot de andras utan det att jag fysiskt är
för svag ([oläsligt]oläsligt (4 ord): utsuddning) att kunna egna mig så myc-
ket åt inre betraktelser och självrann-