Sida 12

||

som hos mig är medfött av bitterhet,
stunder, då jag icke kan värja mig
för avund gentemot de av natur och
öde lyckligare lottade.

Den mara som förföljt mig
är medvetandet om, att ifall jag
lämnade skolan, ingen där skulle
sakna mig, man knappast skulle
märka att jag vore borta; somliga
droge kanske till och med en lätt-
nadens suck.

Att det dock är mig drägli-
gare i ”klostret„ beror kanske på att
jag här mindre är utsatt för direkta
ovänligheter; och så har jag ju även
det dagliga umgänget med frk Il-
moni, som åtminstone ibland ger
mig oerhört mycket. Jag beundrar henne
som en av de bästa och djupaste män-
skor jag känner, och ibland känner
jag mig även särskilt dragen till
henne, men jag tror dock ej, att