Sida 137

||

Att nyttan av liggandet ej var vad
den hade bort berodde på att jag trots
nästan oavbruten kamp inte lyckades
förhindra att det liksom sjöd av tankar
i min hjärna – visserligen allt splitt-
rat, fragmentariskt, i en enda röra
om vartannat. Detta oavlåtliga hjärn-
arbete är kanske min värsta fiende,
och jag är inte stark nog att besegra
den. Det går endast någon gång med
yttersta möda en halv timme eller så.
Ja, eländiga kräk äro vi alla, gunås!

Jag har undrat hur det riktigt
står till med mitt eget ”selv„ – med
min särskilda individ – då jag så väl
kan gå ihop med och anpassa mig
efter de mest motsatta personer som
t. ex. Eva T och Edith Nyberg, Majlen
Mecka och Eva W. Vad jag anser, behöver
och längtar efter går åt så många
skilda håll, ja t. o. m. rakt motsatta,svårläst p.g.a. radslut
och är delvis ännu så oklart, att all-