Sida 158

||

mycket starka. (Och dock, varför är det
egentligen så underligt? Det olösliga sam-
manhanget däremellan är ju blott en an-
tagen falsk föreställning. Ens övertygelse
i trossaker och de andliga drifterna ha en-
dast stundom och indirekt med varandra att
skaffa.) Undrar i alla fall om det efter
nuvarande moraliskhet skall bli en reaktion,
troligtvis.

På den allra sista tiden har självmords-
tanken tagit s. a. s. mer fast form i mitt
medvetande än förr – – – – – Så måste det
ju engång sluta – det är klart; frågan är
blott när – – – – – – – – *(Senare anm.)* Något slags ”plikt„ att fortsätta livet har jag ej ens,
när jag varit som mest moralisk erkänt. Om min känsla för
föräldrarna hittills hindrat mig att dö, är detta en helt annan sak.