Sida 16

||

Som jag redan tidigare nämnt
gick det så med tant Margret d. v. s. att hon blivit mig likgil-
tigmed annan penna: blyerts eller anilinpenna, och
nu har jag råkat i en svår situation,
som blir mer och mer invecklad. Då
jag greps av kärlek till henne var jag
13 år; icke förstod jag då att den om
ett år skulle gå över, att jag därför
måste dölja den. Jag tror för övrigt
icke att jag ens haft kraft att göra det,
så fullständigt den underlade sig mig.
Icke kan man heller, när berusningen
helt fängslar en, fatta, att den skall
bli av så kort varaktighet.

Småningom lärde hon sig för-
stå den starka känsla jag hyste för
henne, icke genast, långt därifrån;
ty jag har alltid haft mycket svårt
att visa mina känslor, om jag också
haft ett gränslöst behov av att närma
mig den jag älskar. Men att min
kärlek för länge se’n förbrunnit helt
och hållet, det har hon ännu ingen