Sida 22

||

raseri!

Och inne i själva teatern! Där
kom det en till mötes helt och oblandat,
ostört av missljud, allt det under-
bara, sagolika, överjordiska. Jag
levde då i en dröm hela tiden, akter
och mellanakter. Allt det stora, som
skalden tänkt och känt och givit uttryck
åt, växte i min fantasi tilloch antog ofantli-
ga proportioner, medan det lilla och
obetydliga rann undan som i ett såll.

(Att stycket måste ha något vär-
de, är ju naturligt. Dock kunde jag
även ha någon glädje – om än alls icke
att jämföra med denmed annan penna: blyerts eller anilinpenna riktiga – av en
del farser och andra sämre stycken,
ty något litet av stämningen fanns
ju ändå vanligen. – Men i alla
fall tyckes det mig, att teatern är
till för att vara ett tempel för det stora
och sköna; och det vi skratta åt i
de löjliga styckena är vanligen det