Sida 136

||

dem står jag dock verkligen nära,
så att jag helt kunde giva mig
åt någon och veta att bli fullt
förstådd. I allt det som för mig be-
tyder mest står jag ännu fullkom-
ligt ensam. Men det känns ändå
som om en varm fläkt blandade
sig i all den isande kyla som an-
nars strömmar emot mig oavbrutet, en
varm fläkt som tränger in i mig
och värmer hela min varelse, varje
gång jag får ett nytt bevis på att
jag har vänner.

Maj 1916

Den 31 maj. Ja, legat har jag min-
sann, men annorlunda är jag knap-
past. Dock var det nog så obetingat nöd-
vändigt att jag låg; hade jag ej gjort
det skulle jag troligen nu varken varit
i stånd att stå eller röra mig längre.