Sida 110

||

man hand. Hennes närvaro och
tanken på henne ger mig en så-
dan underbar ro. – Dock tar min
känsla för henne allt ännu flere rent
sinnliga former.

Det andra och väsentligare med-
let att komma ifrån består i att
jag återgått till min barndoms dröm-
och fantasiliv. Men intet vinns
utan offer; för att få frid har
jag offrat verkligheten och slutit
mig än mer inom mig själv.

Underligt, fast allt logiskt
tänkande är mig omöjligt, arbe-
tar min fantasi livligare och
fruktbarare än någonsin. Det
är nog en ovärderlig gåva jag
i den har fått. Den ena nya gestal-
ten efter den andra alldeles olika sinsemellan har levande
och verklig trätt fram för min
inre syn. Och jag kan fullstän-
digt uppgå i dessa min egen