Sida 140

||

16. IX. 29. (Den andre).

Du går bredvid mig i höstsolen,
men jag kan inte se dig.
Ännu är mossan för grön
ännu är lingonriset för levande
– ännu är granarnas skott
           för frodigt saftiga
– jag kan inte se genom slöjan.
Men du går bredvid mig.
Om jag talar till dig nu,
förstår du mig inte mer helt.
Du vet inte vad jag menar
när jag talar om morgonsol
           på verandan
– om ett skrivbord och ett fönster,
om brasan en eftermiddag
och om aftondagern i ett rum.
(med annan penna: blyerts eller anilinpennaDå går du främmande och tankspridd
           bredvid mig.
Ditt väsen är här,
men din själ har redan stundom
en annan väg.)med annan penna: blyerts eller anilinpenna