Sida 136

||

konkret levande för en?

Jag minns – han har kysst
mina händer. Det är det
självfallnaste i världen att han
skall kyssa mina händer. Vem
annan än han skall göra det!
Är han en del av mig? Jag
förstår inte detta. Varför är
det som vore Åbo min egentliga
hemort nu? Varför är hans barn
o. hans omgivning som en del av
mitt liv? Varför blir allt detta
konkretare o. verkligare istället för
avlägsnare?

Skulle jag verkligen någonsin
kunna älska denne man –
el. skulle jag bara förnimma
honom som en del av mig själv?

Mitt liv har ingen verklig-
het haft hittills – skulle först
han kunnat ge det en påtaglig
verklighet.