Sida 114

||

på kiselstenarna.
En människas röst skulle tyda
           mig den skriften.svårtytt
Björkarna susar så underligt
           där,
gräsen står så stilla.
– – – – – –
Jag kramar ett porträtt
           i min hand.
Han var ju inte den rätta.
Varför längtar jag några steg,
varför längtar jag en röst
– jag är ju inte bunden.
Men han har älskat mig så
– det var också nånting heligt
– – – – – –

(med annan penna: blyerts eller anilinpennaI kväll för 5 år sedan – – –
I kväll är hela livets
           underliga skatt
så gåtfullt stor tungmed annan penna: blyerts eller anilinpenna att bära
– – – – – – – –)med annan penna: blyerts eller anilinpenna