Sida 135

||

Augusti 1929.

12. VIII. 29. Jag drömde isvårläst p.g.a. utsuddningsenaste natt
igen, icke direkt om den döde,
men att jag utstod svårigheter
för hans skull. Det var i
Åbo. – Idag har hans väsen
följt mig starkare än vanligt.
Istället för att fjärmas från
mig, är det som komme det
mig alltmer förtroligt nära –
som kände jag det på ett
mer jordiskt vis än förut.
Allt detta syntes mig ännu
sista höstas inte som en
möjlighet.

Det är natt igen, men han
är helt levande för mig –
mer levande än någon levande
människa är det. Det är ett
(?)mysterium detta, hur kan en
död vara den ende som blir