Sida 56

||

– något som är förmer än
all vår mänskliga fröjd o. be-
drövelse o. det är det enda som
slutligen står kvar, när allt
annat sviker oss. Om jag
ville ge det ett namn, skulle
jag kalla det ljusalven i vår
själ, därför att det består
endast av en inre lysande klarhet,
som är så stark, att den
lyser oberoende av alla till-
fälliga mänskliga känslor, som
längre eller kortare behärskar
oss.