Sida 13

|2|

– o. att mitt under dagens
bestyr minnas, att man äger
något förunderligt rikt o. ljust.
Man minns inte först vad
det är. Men småningom
trevar sig en hand fram,
en röst en själ, som inte är en
själv, men ändå tillhör
en. Man hör o. förnimmer
dess närhetmed annan penna: blyerts eller anilinpenna omkring enmed annan penna: blyerts eller anilinpenna. Hela rummet
är liksom fyllt av en annan
gestalt. Jag tänker med
honom, jag känner med
honom. Han är till bara
i mig – o. ändå är han
på samma gång utanför mig.

Det är som om han
fyllde ett tomrum, o. han
har tillika en påtaglig tillvaro
för mig. Det gör en glad
o. varm att veta att han
finns.