Sida 97

||

hela världen jag hade kunnat
bjuda på en fest.

Mitt liv fordrar att jag
ant. skall bli något av ett hel-
gon – eller ock göra slut på
allt. Egentligen är det såsom
jag ock förr känt det, en oerhörd
utmärkelse, men jag orkar inte
bära den.

Jag vet att jag skulle kunna
lyfta upp det till en strålande
ljusflamma – men då får inte
in[oläsligt]oläsligt (1 bokstav): handstil heller längre något mänskligt
band binda mig. Jag vet att
jag skulle kunna göra det ävenmed annan penna: blyerts eller anilinpenna utan
den ringaste verkliga kontakt
djupare sett med en levande.
Jag vet att jag kunde få livets
små vardagligheter att lysa
som smaragder utan att någon
enda av dem i o. för sig hade
den ringaste betydelse
– – – – –