Sida 126

||

ut – pånyttfödelse av allt
levande – där borta, där
han finns mörker o. namn-
lös fasa. Och icke en glimt
av den vårens hugsvalelse kunde
man dela med dit bort.
Då var det som om hela
min syn på företeelserna hade
blivit förvandlad, o. de fyra
dagar jag var därute i den
strålande försommarn såg jag
allt, följde allt, men såg
det o. kände det som ur
en annan tillvaro. Och så
är det ock nu.

Det är som att svänga
om alla begrepp av verkligt
o. overkligt som vi har – låta
det konkreta bli sken o. det
osynliga bli konkret. Också
nu ser jag solskenet o. de
ljusa löven, men de har