Sida 101

||

värme redan till god del avsval-
nad. Sammanträffandet blev har-
moniskt utan lidelse. Vi var
väl överens; jag kände mig
lugnad. Lade om allt (inom
mig själv) på gammal bog.

Sedan dess har han engång
låtit mig vänta, en annan
gång kommit snarast tidigare, än
jag väntade. Det var idag.
Men nätterna denna vecka har
jag känt mig som tudelad.

Å ena sidan borde ju allt
bli slut. Skall vi våga bådas
vårt rykte – ömtåligare kanske
för mig än för honom – för
något som för mig ändå
inte har en den djupaste innebörden
– för ennågon som ändå aldrig,
aldrig skall kunna förstå mig
innerst?

Och sedan, hur kan jag