Sida 85

||

Augusti 1928.

Den 10 aug.

(Det är någon jag minnats
hela sommarn – jag menar inte
den som sårat mig i maj – men
någon som jag trodde redan var
borta. Det är en underlig historia;
jag tycker att jag känt honom
10 år, fastän jag första gången
träffade honom i våras. Nu
har det jag känner liksom tagit
sin sanna form. Det finns
ingenting oroligt el. svidande fordrandemed annan penna: blyerts eller anilinpenna
i detta.)

5. VIII. 28.

Jag vet inte om vi skall
råkas el. gå varandra förbi – o.
jag frågar inte ens efter det just nu.
Jag har knappast sett dig
– o. ändå känner jag din
röst från förr, vet hur dina