Sida 51

||

stämningen höll på att gå överförtätas
till något materiellt. Längre än
till detta får vår samvaro icke
gå.

Är det tillika mannens er-
övrarlust som fordrar att
vinna allt helt o. hållet? Den
spelar nog här ock en viss
roll. ”Min vän„ är så van att
alltid ha segrat i det han fordratföresatt sig att han
aldrig kan
finna sig
i ett neder-
lag.
Och dock är han fullt klarsynt
nu att se det svalg som ligger
oss emellan.

Men mer än hans tyranniska
anlag fruktar jag den faran
som ligger i hans temperament.
Han har själv antytt den. Han
är som en vulkan, o han
kan när som helst komma
till ett utbrott, om spänningen
blir för hård. Det får icke
gå därhän. Jag grubblar