Sida 49

||

Januari 1928.

Den 31 jan.

Så skulle han engång komma
ändå, den som jag väntade
– men på detta sätt. Han som
uppfattar mig icke efter det mått
av lust som var linje har möjlig-
het att erbjuda, utan efter hel-
hetens spel, efter mitt väsens
uttryck i min kroppens linjer o.
rörelse. Han kan sitta o. se
på mig timme efter timme, o. jag
känner intet obehag av det.
När han var hos mig senast
(d. 27) sa han, när han stått suttit
fra[oläsligt]oläsligt (4 bokstäver): överskrivningbredvid mig: Jag ser på edra
händer; ”Händer är lika talande
som ett ansikte.„ (Och sedan när han
stigit upp
o. stått
framför mig):
”Får jag
se på edra
händer – – – ?„

Det var detta jag väntat
på, att själva luften förmedlar
kontakten mellan två, att varje