Sida 122

||

de gå stick i stäv mot mitt konst-
närliga medvetande, är för mig
den enda möjligheten att gå
framåt o. bli stark i min alstring.
Så är regeln för min natur sy-
nes det mig.

Under de mörka veckornas
dimmamed annan penna: blyerts eller anilinpenna kom det för mig, att jag
hade resurser nog att kasta mig
in åt nya håll, att jag skulle
skapa vidare i ett lugnare tempo,
att jag misstagit mig betr. formens
mogenhet (o. det kan jag väl möj-
ligen ha gjort!) o. skulle vara
glad att få ytterligare bearbe-
ta det gamla för att möjligen
publicera i vår o. s. v. – men
här for jag vilse.

Man svänger inte ostraffat
om sin syn på ensig själv o.
ett fullgjort arbete. Man ska-