Sida 79

||

växer och vidgas – blir till omät-
           lighet
blir till ett nyskapat, formas till
           undret –
undret i ängslande längtan jag sökt.svårtytt

—  —  —  —  —  —  —  —  —  —

Under å under, förstår jag dig
           redan?

Ännu jag tror dig ej, än du
           mig fyllermed annan penna: blyerts eller anilinpenna
blott som en ström i mitt inre,
           en dämpad,
aningsfull, oviss, nästan förtegen.
Men skall du svika mig, svika
           mig åter,
snart eller sent – om helt kort,
           om för alltid –
engång har likväl diktens benådade,
heliga, gåtfulla flamma dock
           kysst mig!