Sida 92

||

Men över alltsammans har
legat den eviga vissheten: jag
förmår inte, orkar inte fysiskt.
Skall jag studera med någon liten
framgång, får jag lämna var tanke
på en verksamhet utåt, direkt
för andra. Och mitt arbete binder
mig för mycket då för att jag
skall ägna mig åt andra person-
ligen, andligen hjälpsökande.
Och jag orkar ju icke ens studera
så att man kunde kalla det så
på allvar. – Och nu slutligen
den stora frågan: skall jag ens
orka med ett regelbundet arbete
var dag för förtjänst – t. ex. på ett
bibliotek? Dessa frågor tynga
mig ner, så jag knappt mäktar
resa mig under dem.

Jag vet att det skall fordras
en själsansträngning, som ofta