Sida 73

||

som mognat under sommarn o.
trots allt måste komma till
utveckling i det överretade till-
stånd vari jag befann mig.

Men igår afton! Leva,
leva! Allt i Rosmers klara,
härligt överlägsna personlighet steg-
rade hos mig den spänstighet,
det vida lugn o. den segerkänsla
jag ännu var mäktig. Och Re-
beckas sunda starka – även
hänsynslöst jordbundna – gestalt
höjde i mig en rasande ung-
domslust. Vissheten att jag själv
var en egen människa med
rätt till utveckling för hela min
varelse – själ som kropp.

Jag är på en gång i just
sprickande blomning o. i ett till-
stånd färdig att brista.

2 Men jag vill leva o. jag